Guds Ord & Löfte

Dagliga Betraktelser av Martin Luther.

måndag 30 augusti 2010

Mitt kall?

Skulle också vilja skiva något om att bibeln säger att vi alla troende är en lem i samma kropp.

Betänk att alla troende inte är medlemmar i samma synliga kyrka. Trots detta är vi en lem i den osynliga kyrkan som består av alla sant troende. Då kan man ju undra över detta med att alla inte har samma uppgifter och samma kall. Alla behövs. Örat kan inte säga till en annan lem att den inte behöver den, handen kan inte säga till ögat att den inte behöver den o.s.v.

De uppgifter och kall det talas om är således inte vad vi först och främst tänker på. För vi tänker nog oftast som så, att det skulle handla om våra uppgifter i församlingen. Men nu handlar det ju faktiskt om de troende, och de troende är utspridda på hela jorden. Vi fokuserar kanske alltför mycket på uppgifter inom församlingen, och att det skulle ha med missionsbefallningen att göra. Vi kanske ser den ena gärningen som utförs är större än den andra. Därför kanske vi strävar efter att utföra något större för Gud än vad man tycker att man gör. Men, den ena gärningen är inte större än den andra. Ögats gärning är inte större än handens. De är ju båda lemmar i en större helhet som kompletterar varandra.


Därför skriver också Luther om att en pigas sysslor inför Gud inte räknas som mindre än pastorns uppgift. Det som räknas är, om det utgörs i tro på Gud. Om pastorn utför gärningen för gärningen skull och inte som en gärning utförd på Guds kallelse, så gör han inget gott med det. Pigan däremot, som i sitt kall som piga utför sina uppgifter med tanke på, att Gud har kallat henne till denna syssla, gör sina sysslor med tanke på att hon utför något åt Gud, hon är lycklig och gör gott.


Se där, hur trösterikt kan inte en enkel syssla bli då den utförs i rätt förhållande till Gud. Se hur enkelt det är att i sitt kall, må vara som jag, en enkel lagerdräng, att för sin omgivning ära och hedra Gud, genom att göra ett gott arbete som kommer nästan till nytta. Spring inte sta och slå knut på dig själv, för att utföra en syssla som du anser är mera värd i Guds ögon, då nu Gud inte sätter värde på hur stor gärningen tycks se ut.


Genom att vara trogen i ditt kall, så hedrar och ärar du Gud.

JR