Om än bergen viker bort och höjderna vacklar, så skall min nåd inte vika från dig och mitt fridsförbund inte vackla, säger HERREN, din förbarmare. (Jes. 54:10).
Kanske lagen får oss att uppbringa den tanken att vi måste arbeta på vår tro för vår salighets och frälsnings skull, men då tar vi fullständigt miste. Återigen sitter den lille djävulen där på vår axel och viskar i vårt öra. Han vill få oss att arbeta på vår tro, och menar att vi genom goda gärningar skall få denna tro. Men inga goda gärningar kan föregå tron, de kan inte skapa tro. Lika litet som frukten skapar trädet. Det är att vända på alltihopa.
Ett testamente, ett löfte som är adresserat till oss, är inte beroende av vår tro. Det gäller inte mer om vi har mer tro, eller mindre om vi har en svag tro. Det är inte heller beroende av vad vi känner, ser eller upplever. Det blir inte mer eller mindre giltigt p. g. a. det . Löftet står fast. Gud kan inte ändra sig. Han kan inte ljuga. Han är rättfärdig och i Honom finns ingen lögn.
Tänk att människan har så svårt att tro detta, och lita på det. Om det gällde ett jordiskt testamente, ett testamente skrivet av en far till sin son, och som skulle tillfalla sonen på myndighetsdagen, så skulle han aldrig någonsin tvivla på detta. Fadern är död, testamentet givet och uppläst. Sonen vet vad som ska tillfalla honom. Ingenting i hela världen kan ändra på detta. Han litar fullt och fast på att det som är skrivet, det gäller. Inte heller skulle detta testamente upphöra att gälla om det skulle vara så att sonen tvivlade. Vad han än företog sig, så skulle testamentet förbli gällande. Oavsett vad han kände eller upplevde i livet. Oavsett vilka goda gärningar han lyckades uppbringa.
Skulle då inte Guds löfte gälla? Skulle Hans testamente vara beroende av människan gör eller inte. På vad hon finner hos sig själv?
Nej, Guds Ord och Löfte består i evighet. Han har t. o. m. bestyrkt det genom Sitt testamente.
Detta är det glada budskapet om Hans Son Jesus Kristus, att Han är vår rättfärdighet. Att Hans rättfärdighet är vår. Vi är Hans bröder och systrar och har del i samma testamente. Och det kan Gud inte ångra.
Ju mer vi ser av vår egen otillräcklighet, ju mer tror vi på nåden. Kraften fullkomnas i svaghet. Hans nåd är nog för oss.
Om än bergen viker bort och höjderna vacklar, så skall min nåd inte vika från dig och mitt fridsförbund inte vackla, säger HERREN, din förbarmare.
(Egen betraktelse)
