"Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut".
Vad betyder detta att Gud inte skall tillåta att vi frestas över vår förmåga? Vi vet ju att vi alla faller dagligen då det gäller hållandet av buden. Så kan det då handla om att vi inte ska frestas så till den delen att vi faktiskt faller?
Eller handlar det om, att inte frestas så till den del att vi förlorar tron? Texten ger ju oss faktiskt ett löfte och det är att vi kommer att härda ut. Texten säger inte att vi frestas av Gud, men att Han tillåter att vi frestas.
Min uppfattning är, att Gud tillåter detta med meningen att allt skall ändå samverka till det bästa för den som tror. (Rom 8: 28). Också i detta Skriftställe har vi en tröst.
Gud låter oss således tuktas genom dessa prövningar. han stärker vår tro. Vi kan glädjas över de prövningar han ger oss genom sin tillåtelse, då de ju till syvende och sist samverkar till det bästa för oss. Och det bästa är väl, att vi ser att vår tro har bestått och genom prövningen stärkts, då vi ju under prövningan ändå måhända tänkte, att det inte var mycket med vår tro och att Gud hade övergivit oss. Men så gläds vi då vi ser att vår tro ändå höll sig fast vid det enda, oavsett vad som händer, nämligen vid Guds Ord och Löfte om evigt liv för den som tror på Den Han sänt.
När havet stormar och vågorna går höga, så blir det så lätt att vi förskräcks och vänder bort ögonen från Jesus, och då sjunker vi. Precis som Petrus då han klev i vattnet. Han såg på vinden och vågorna och blev förskräckt och började sjunka. Jesus sade då: "Så lite tro du har! Varför tvivlade du?"
Av detta ser vi att Jesus är den utväg Gud bereder. Gud tillåter inte att vi frestas över vår förmåga, och vår förmåga kommer från Gud( 2 Kor 3: 5). Därför behöver vi inte, och ska inte, förlita oss på något som vi kan tänka ut på egen hand. Tänk vilken tröst, håller vi oss till Gud så ser Han om oss och inget kan rycka oss ur Hans hand. (Joh. 10: 29).
JR
