Nu går jag till honom som har sänt mig,
(Joh.16: 5).
Detta ord: ”Jag går till Fadern” inbegriper hela vår återlösnings och vår salighets verk, för vilket Guds Son blivit sänd från himlen, allt vad Han för oss gjort och gör intill tidens ände, hans lidande, död och uppståndelse och hela Hans riksregering i kyrkan.
Ty detta att Han går till Fadern vill inget annat säga, än att Han utgiver sig såsom ett offer genom sitt blods utgjutande och sin död för att därmed betalar för synderna, och att Han sedan segrar genom sin uppståndelse och åter levande, sätter sig på Faderns högra sida, där Han osynligt regerar över allt i himmel och på jord, att Han samlar och utbreder sin kristenhet genom evangeli predikan, att Han inför Fadern företräder och ber för dem som tro såsom en evig medlare och överstepräst, eftersom de alltjämt har kvar svaghet och synd, att Han därjämte ger dem den helige Andes kraft och styrka till att övervinna synden, djävulen och döden.
Se, detta kallas och är nu de kristnas rättfärdighet inför Gud, att Kristus går till Fadern, det är, lider för oss och uppstår, alltså förenar oss med Fadern, att vi för Hans skull har syndernas förlåtelse och nåd, och att detta inte är vårt verk eller vår förtjänst utan endast kommer därav att han går till Fadern, vilket Han gör för vår skull.
Det är en främmande rättfärdighet, för vilken vi inget gjort eller förtjänat eller något kunna förtjäna utan som skänkes oss och blir vår egen rättfärdighet, genom vilken vi behagar Gud och är Hans kära barn och arvingar.
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther)
