Höj, ni portar, era huvuden, höj er, ni eviga dörrar,
så att ärans konung kan tåga in.
(Ps. 24:7.)
Javäl, men denna ära är fördold hos ärans konung, varför man fastmer tillsluter portarna, och ingen åstundar att låta Honom komma in där. Också överheten spärrar vägen. Men det hjälper inte. Han är en väldig konung, denne korsets konung, men Han låter sin ära bli fördold under korset.
”Vem är denne ärans konung?” Så kommer det låta! ”Vem”, är månne denne kättare och upprorsmakare? Så kallar de konungen. ”Vem är ärans konung” – det har blivit uttalat om Kristus i den mest föraktliga mening, och därmed har det uttryckts det allra starkaste förakt för denne konung. Det är med förakt Han kallas ”ärans konung”.
Men nu kommer Kristus till de största i världen i sina ringaste bröder, Han kommer till de berömda i sina föraktade lemmar, till de visa i sina dårar. Men dessa vill endast ej inte öppna dörrarna och låta Honom komma in, utan de förföljer och hånar Honom. De spärrar vägen för Kristus och Hans Ord. Men i längden kan de inte övervinna Honom.
Han är Herren Sebaot, det är härskarornas Herre. ” Han är ärans konung”, ty Han förblir en ärans konung i evighet, som änglarnas härskaror och de heliga på jorden tjänar.
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
