Var inte förskräckta!
(Luk. 2: 10).
Härmed ges det tillkänna, att denne Konung är född för deras räkning, som fruktar och är förskräckta och att endast de hör Hans rike till. För dem ska man också predika så, som ängeln predikade för de arma, förskräckta herdarna: ” Se, jag bådar er en stor glädje”. Denna glädje tillbjuds visserligen ”allt folk”, men likväl är endast de skickade för denna glädje, vilka har ett förskräckt samvete och ett bedrövat hjärta. Dessa, vill Herren säga, hör till mig, och dem gäller min predikan, för dem vill jag förkunna något riktigt gott. Är det inte ett stort under, att denna glädje ska vara närmast till buds, där den största samvetsoron finns?
Världen är glad och vid gott mod, när den har gods och guld, makt och ära. Men ett eländigt och bedrövat hjärta begär inget annat än frid och tröst, att det måste få veta, om det har en nådig Gud. Och denna glädje, av vilket ett bedrövat hjärta hämtar ro och frid, är så stor, att världens glädje mot det sjunker samman till intet.
Därför ska man predika för de arma samvetena så, som ängeln här predikar .”Hör på mig, ni alla, som har bedrövade, eländiga hjärtan, jag bringar er ett glädjefullt budskap. För Han har inte kommit till jorden och blivit människa för att stöta er ner i helvetet, än mindre har Han för det blivit korsfäst och död, utan Han har kommit för att ni ska ha stor glädje i Honom”.
Vill du rätt beskriva och definiera Kristus, säga, vem Han var och vad Han var, så ge akt på hur ängeln här beskriver och definierar Honom, att Han är och heter: ”Stor glädje”. Den som nu kunde rätt lära och säkert fatta denna definition! För på detta hänger det.
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
