Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på Mig.
(Joh. 14: 1).
Här som på andra håll hör jag, att alla Kristi ord går ut på att trösta mig, ja, allt vad Han säger, gör eller tänker är idel ord av tröst och gärningar av kärlek. Därför måste det vara säkert och kan inte slå fel, att när en människa är sorgsen och har ett skyggt och förskräckt samvete, så kan det inte komma från Kristus. För Han är inte den som vill göra våra hjärtan förskräckta, sorgsna eller svårmodiga. Han har kommit hit och utfört allt, Han har sedan farit upp till himlen just för att ta bort hjärtats sorg och förskräckelse och i stället ge oss ett glatt och frimodigt hjärta och samvete och ge oss liknande tankar.
Ja, men hotar och förskräcker inte Kristus i evangelierna? säger du, så som då Han säger: ”Gör bättring” eller säger: ”Om ni inte gör bättring, ska ni alla förgås” Luk. 13: 5. Detta är ju Herren Kristi ord, som alltid måste sarga ett ängsligt bedrövat samvete, när det träffar, och man måste då invända: ”Säg vad du vill, detta är ju Kristi egna ord, vem kommer undan dem?”.
Se, om man bara kunde förhålla sig rätt till detta och göra den åtskillnaden, att man fördelade det Kristus säger åt båda hållen, så skulle man inse, att Kristus tröstar dem, som djävulen förskräcker och vill göra försagda, men å andra sidan förskräcker dem, som djävulen gör säkra och förmätna. För dessa båda tillstånd måste ligga i strid med varandra. Vad djävulen fördärvar och förstör, det måste Kristus bygga upp och upprätta; vad djävulen anstiftar, det förstör Kristus.
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
