På honom har Gud, hans Fader, satt sitt sigill.
(Joh. 6: 27).
Detta ord har en särskild emfasis (eftertryck) med sig. Det är som om Kristus ville säga: ”Det är inte en dålig person, inte en skröplig jämlike, min Fader, utan Jag vill säga dig, Vem Han är: Han är Gud, Han är den Fader, som heter Gud själv, och Fadern har sitt öga riktat på Sonen och har underlagt Honom allt, så att man ska äta Hans kött och dricka Hans blod och därmed bli uppehållen, eller också måste alla bli fördömda. Han har utmärkt Sonen, Kristus, endast och låtit Honom få sitt insegel, inlagt hos Honom hela sin vilja och hela sin nåd, hos Honom och inte hos någon annan.
Eftersom nu Gud tryckt sitt insegel på Honom, så bär Han då också ett insegel. Endast åt Honom har Gud givit sin helige Ande, på det att alla människor skulle se endast på Honom, och hela den heliga Skrift visar på Honom, att Han ensam har inseglet och fullmakten, för Han är urbilden, därtill danad, därtill given och skänkt, att han ensam skulle hjälpa oss, såsom Gud själv säger från himlen: ”Denne är min älskade Son, i vilken Jag har funnit behag, lyssna till Honom”.
Honom har Fadern, Gud själv, låtit undfå sitt insegel. Så ska vi lyssna endast till Honom och ta emot Honom.
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
