Så kommer också alla som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas.
(2 Tim. 3: 12).
Vi lär således, att ingen ska pålägga sig själv och utvälja kors eller lidande men tåligt fördra detta, när det kommer. Vid sidan av detta säger vi, att vi inget förtjänar med vårt lidande. Det är nog att veta, att det behagar Gud väl, att vi lider, så att vi med det må bli lika danade med Kristus. Alltså ser vi, att just de som mycket och skrytsamt lär om korset, vet minst om korset och om Kristus, eftersom de vill göra en förtjänst av sitt liv.
Kära du, det är inte så, som du menar, och ingen blir heller tvungen och pådriven till korset. Vill du alltså inte lida så, att du avstår från all egen förtjänst och gör det för intet, så måste du avstå från korset och sålunda förneka Kristus. Men det må du då veta, att om du inte vill lida, så hör du inte till denne konungens, Kristi hov. Så må du nu göra som du vill, ett av dessa två: lida eller förneka Kristus.
Slutligen är de kristnas lidande ädlare och nyttigare än andra människors lidande, därför att Kristus, när Han gav sig ut i lidandet, också har helgat lidandet för alla sina kristna. Så har det då genom Kristi lidande alla Hans heligas lidanden blivit idel helgedomar, ty de är invigda av Kristi lidanden. Därför ska vi anse allt lidande som en helgedom, för en helgedom är det i sanning.
(Ur Guds Ord &Löfte. M. Luther).
