Den som inte bär sitt kors och följer Mig kan inte vara Min lärjunge.
(Luk. 14: 27).
Även om vårt kors och lidande ska uppfattas så, att vi därigenom skulle bli saliga eller därmed förtjäna det ringaste, ska vi likväl lida i Kristi efterföljd, så att vi må bli lika gestaltade med Honom. För det är Guds rådslut, att vi inte endast ska tro på den korsfäste Kristus utan också korsfästas med Honom och lida med Honom, så som Han tydligt anger detta i evangelierna.
Därför måste var och en bära något stycke av det heliga korset, och det kan inte vara annorlunda. S: t Paulus säger också: ”Det som fattas av Kristuslidanden uppfyller jag i mitt liv” (Kol. 1: 24). Det är som om han ville säga: ”Hela Hans kristenhet är ännu inte fullt färdig; vi måste också vara med, så att inget fattas eller blir ofullbordat i Kristi lidande, utan att allt samlar sig i en enda summa.” Sålunda måste varje kristen besinna, att korset inte uteblir.
Men det ska och måste vara ett kors och lidande av sådan beskaffenhet, att det förtjänar detta namn, att det är ärligt och verkligen trycker och gör ont, såsom te. x . stor fara för gods och ära, liv och själ. Sådant lidande trycker, och man känner det väl, för annars vore det inte ett verkligt lidande, om det inte gjorde riktigt ont.
Om man vet detta, så blir korset desto mildare och desto lättare att fördra, och man kan då trösta sig och säga: Vill jag vara en kristen, så måste jag också bära den rätta hovfärgen. Du, käre Kristus, delar inte ut andra dräkter vid ditt hov. Allt måste uthärdas.”
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
