Fastän Han var Son, lärde Han sig lydnad genom sitt lidande. Och när Han hade fullkomnats, blev Han upphovet till evig frälsning för alla som lyder Honom.
(Hebr. 5: 8, 9).
Kristus har älskat oss. Ty hade Han inte älskat oss, skulle Han inte stigit ned från himmelen. Sålunda älskar Kristus oss syndare på grund av Faderns vilja och befallning. Så vill Fadern att vi tänker om detta, att Kristus blivit människa, och därför älska Honom, men så, att vi besinnar, att Han gjort allt på grund av Guds befallning, efter Hans allra ädlaste vilja och välbehag. Annars är det förskräckligt att tänka på Kristus, ty Fadern tillägges makten, Sonen visheten, den helige Ande godheten, men vi kan aldrig nå dit upp, och därför måste vi förtvivla.
Men när vi vet, att Kristus stigit hit ned från himmelen och älskat alla syndare i lydnad inför Fadern, och när vi aktar på detta, så framväxer hos oss ett dristigt framgående till Kristus och ett fast hopp till Honom, då vi fattar och inser, att Kristus är det rätta brevet, den gyllene boken, i vilken vi läser och får lära oss se Honom i ljuset av Faderns egen vilja.
Då är det omöjligt att längre ha ett eländigt, försagt samvete. I Kristus blir samvetet vederkvickt och får nytt mod. Detta smakar de fromma väl, innerligen väl, och ger Fadern all gloria, allt lov och pris, genom Sonen, Kristus Jesus. Gud har nämligen inget annat än det bästa, och detta skänker Han oss genom sin Son; Han när, bär och vårdar oss genom Honom. Därigenom blir då vårt hjärta omvänt till att efterfölja Kristus. Detta är orsaken till att Kristus älskar syndare: Hans Fader har anbefallt oss åt Honom.
(Ur "Guds Ord & Löfte". M. Luther).
