Kom ihåg vad Jag har sagt: tjänaren är inte förmer än
sin herre. Har de förföljt Mig, skall de också förfölja er.
(Joh. 15: 20).
Detta är vad vi sagt, att tjänarna ska inprägla i sitt hjärta, så att de låter sig bevekas att gärna göra och lida vad de ska göra och lida, därför att Kristus har gjort så mycket för dem, och tänka: ”Eftersom min Herre har tjänat mig, vilket Han ändå inte var skyldig att göra, och för mig utgett kropp och själ, varför skulle inte jag för min del tjäna Honom? Han var fullkomligt ren utan skuld; likväl har Han så djupt förnedrat sig och utgjutit sitt blod för mig och lidit döden för att utplåna min synd, ack, skulle inte jag då lida något, när det behagar Honom?”
Den som aktar på detta, han måste ändå vara en sten, om det inte rörde hans hjärta. För när Herren går före, så följer ju rimligtvis tjänarna efter.
Därför säger S: t Paulus: ”Till detta är ni kallade”. Till vad? Till att lida oförrätter liksom Kristus. Det är som om han ville säga: ”Om du vill efterfölja Kristus, så får du inte tvista och klaga, när det sker dig orätt, utan lida och hålla detta till godo, eftersom Kristus lidit allt utan någon egen skuld”.
Du skulle tacka och lova Gud, därför att du kan vara värdig att bli lik Kristus, och inte knota och vara otålig, när man vållar dig lidande.
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
