Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I Honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder.
(Kol 1: 13, 14).
Eftersom en evig, oavvändbar fördömelsedom fällts över synden – ty Gud kan och vill inte vara fördragsam mot synden, utan Hans vrede över den blir evig och oåterkallelig -så har återlösningen inte kunnat ske, utan att där var någon som erlade giltig lösepenning, som gav ersättning för synderna, som tog vreden på sig och betalade för synderna, sålunda borttog och utplånade dem.
Detta har ingen skapad varelse förmått, och ingen annan utväg, inget annat råd fanns för detta än att Guds evige Son själv trädde in i vår nöd och själv blev människa, tog på sig denna hårda, eviga vrede och satte in sitt eget liv och blod som offer härför.
Detta har Han gjort av stor, oändlig barmhärtighet och kärlek emot oss; Han har utgivit sig själv och burit den eviga vredens och dödens dom. Denna lösepenning, detta offer är inför Gud så dyrbart och kostligt, eftersom det är Hans ende, käre Son som offrar sig, Han, som är ett med Honom i en och samma gudom, i ett och samma majestät.
Härigenom har Gud sålunda blivit försonad och tar därför till nåd alla som tror på Hans Son och förlåter dem deras synder. Alltså njuter vi Kristi dyra betalning och förtjänst till godo, förvärvad och skänkt åt oss av grundlös, outsäglig kärlek, så att vi här inte alls har något att berömma oss av utan endast med stor fröjd evigt har att frambära vårt lov och tack till Honom, som kostat så mycket på oss för att förlossa oss förlorade och fördömda syndare.
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
