Medan han levde här i köttet, ropade han högt under tårar när han bad och åkallade den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest.
(Hebr. 5:7)
Ack Gud, varför förskräcks ändå min Herre Kristus Jesus, Guds Son? Vad är det som gäller för honom? Han ber, att kalken ska tas ifrån honom. Vad för en kalk? Inget annat än korsets bittra död. Varför lider han döden, han är ändå utan synd, from och rättfärdig? Det sker endast för världens synder, som han har att göra med, som Gud lagt på hans skuldror, de trycker och ängslar honom.
Är det inte sant: om Gud lagt mina synder på honom, som den helige Johannes därför kallar ”Guds Lamm, som borttar världens synder”, så är jag fri och förlossad från mina synder? För vad skulle man då anklaga mig och min Herre Kristus?
En syndare är jag, det är tyvärr sant, synden förskräcker mig, det känner jag tyvärr väl, och ständigt vill mitt mod sjunka, jag fruktar för Gud och hans hårda dom. Men, som sagt, vad vill jag anklaga mig för, ja, för vad vill jag åklaga min Herre Kristus Jesus?
Han bävar och förskräcks på Oljeberget, hans fruktan och ångest är så stor, att han svettas blod, dithän bringar mina synder honom, som han har tagit på sig och som han har burit med så hårda band. Därför vill jag låta dem ligga där och med visshet hoppas, att Gud inte ska finna några synder hos mig, jag kan komma fram inför Gud och hans dom, när jag vill.
Se, därför tjänar också Oljeberget dig till tröst, den tröst, att du kan vara viss om att Kristus tagit på sig dina synder och betalat för dem. Ligger nu dina synder på Kristus, så var bara tillfreds i ditt hjärta, de ligger på rätt plats, där de också bör vara.
(Ur Guds ord & Löfte). M. Luther)
