liksom Han som har kallat er är helig,
skall ni föra ett alltigenom helgat liv.
(1 Petr. 1: 15)
Jag vill varken själv och på mina vägnar, ej heller av någon annan människa kallas helig eller berömma mig av helighet, men därför är jag helig, att jag med fullviss tro och oförskräckt samvete kan säga: ”Även om jag är en fattig syndare, så är dock Kristus helig med sitt dop, sitt ord, sina sakrament och sin helige Ande”. Det är den enda rätta heligheten, oss given av Gud.
Ja, säger du, men hur kommer jag dithän? Eller hur kan den helige Ande angå mig och tillhöra mig? Svar: Han har döpt mig och predikat evangelium och uppväckt mitt hjärta till att tro. Dopet har ju inte frambragts av mig, inte heller evangelium och tron, utan han har givit mig detta.
För de fingrar som döpt mig, är inte människors fingrar, utan den helige Andes. Och ordet av prästen mun, som jag hört, är inte hans utan den helige Andes ord och predikan, som genom sådana yttre medel ger oss tron i vårt inre och sålunda helgar oss.
Lika lite som vi ska förneka att vi är döpta och kristna, lika litet ska vi därför förneka att vi är heliga.
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther)
