Ty ingen människa förklaras rättfärdig
inför
honom genom laggärningar.
(Rom. 3: 20).
Jag har så ofta förmanat, att
man noga ska åtskilja gärningar och tro. För även om detta så mycket blivit
framhållet och drivet, att var och en vet det, brister det ändå överallt, när
det kommer till stycket och man ska döma i saken och bedöma den, så att man
träffar det riktiga.
Tron, säger jag, ska man
hålla fast vid i samvetet i förhållande till Gud och inte låta någon lag komma
åt tron, det må nu vara människors eller Guds lag. När du därför hör någon
säga: ”Så och så måste du göra”, och vill tvinga den ena eller den andra
gärningen på ditt samvete och blanda in den i ditt förhållande till Gud, så
vet, att detta säkert är djävulens lära, och åtskilj dessa två, tro och gärningar,
så långt som himmel och jord, så långt som dag och natt är skilda från
varandra, så att endast tron är och förblir i hjärtat, men gärningarna bringas
ut i det yttre livet utanför samvetet.
Tron riktar sig gentemot Gud,
gärningarna gentemot nästan. Tron svävar över allt vad lag heter och står över
lagen, gärningarna ligger under lagen och är tjänare under alla lagar.
