Jag ber att de alla skall vara ett….
(Joh. 17: 21).
Den som genom apostlarnas ord
har kommit till tron, honom ska det å Kristi vägnar och i kraft av denna bön tillsägas,
att han ska vara ett bröd, en kropp med hela kristenheten, så att
vad ont eller gott som erfares honom såsom lem i denna kropp, ska bli till väl
eller ve för hela kroppen.
Inte bara en eller två
heliga, nej, alla profeter, martyrer, apostlar, alla kristna både på jorden och
i himlen hos Gud, de lider och segrar, de kämpar, hjälper, skyddar och räddar
för hans räkning, och de står i en sådan kärlekens växelverkan med honom att de
alla bär hans brist, lidande och betryck, under det att han mot detta får del
av alla deras gåvor, deras glädje och tröst.
Hur skulle nu någon kunna
önska sig något saligare, än att han kommer in i denna gemenskap, detta
broderskap, och att han blev en lem i denna kropp, som är kristenheten på
jorden? För vem vill göra den som har sådana förmåner att trotsa på något
avbräck eller någon skada? Han vet ju, att om han än råkar ut för det minsta
lidande, så måste både himmel och jord, alla änglar och alla heliga ropa och
skria.
Om han angrips av någon synd,
som vill förskräcka, såra och nedtrycka hans samvete och hota honom med djävul,
död och helvete, så säger Gud med hela hopen av sina utvalda: ”Synd, lämna
honom i fred, död, uppsluka honom inte, helvete, förgrip dig inte på honom”.
Men här krävs tro, för det ser helt annorlunda ut för världens och förnuftets
ögon, ja, just motsatsen till detta är vad vi ser.
Denna Söndagens predikan ur Luthers Huspostilla kan läsas här:
