När Jesus hade fått det sura vinet, sade
han: "Det är fullbordat." Och han böjde ner huvudet och gav upp
andan.
(Joh. 19:
30).
Här påminner Frälsaren sig
själv om den gudomliga viljan, att Han måste lida vad Han lider. Han vet, att
han inte har mer att göra, ty allt är fullbordat som var skrivet i Skriften;
därför överlåter han sig åt Gud och säger med psalmens ord: ”I dina händer
befaller jag min ande” (Ps. 31: 6).
Detta är det avsked Kristus
tar å våra vägnar, på det att vi må varsebli det faderliga hjärtat. Ty så som
Kristus var vanställd till kroppen, så är vi vanställda inför Gud till våra
själar, och det stränga allvar Gud här visar gentemot sin Son, det har vi
förtjänat; och om Gud ville handla med oss efter rätten, så handlade Han på
samma sätt mot oss. Därför ska vi göra bättring, och därpå följer syndernas
förlåtelse, som avspeglas i Kristi gestalt.
Så som Gud har räddat sin Son
från död och djävul, så vill Han rädda oss; det är vår tröst, genom vilken vi
blir saliga. Medan vi ser detta hos Kristus, ska vi inte vända oss från Gud
utan tänka på Kristi ord genom psalmisten: ”Härska mitt ibland dina fiender”,
så blir inget lidande för svårt för oss.
Har vi synd, så låt oss bära
den fram till Kristus, som naglat synden vid korset, som vill förlåta oss, som
vill underkuva död och djävul. Sålunda har också vi del i Kristi död.
