"Min själ är djupt bedrövad, ända
till döds”…
(Matt. 26:
38)
Här ställer sig vår käre
Herre Kristus för vår skull såsom an fattig, syndig människa; det gudomliga
drar sig här undan, och Kristus fylls inte som förut av tröst och frimodighet.
Då lämnas rum åt frestaren, djävulen, att han kan träda Honom närmare in på
livet och angripa Honom häftigare än någonsin förut. Därför talar Kristus här
som en människa, som står i strid och kämpar med döden, varför han söker tröst
hos lärjungarna, vilkas tröstare Han förut varit.
Han har darrat och bävat, och
Hans hjärta har blivit fyllt av bedrövelse. Ty Han har förtvivlat om livet och
känt döden och sett, att han nu skulle dö. Därför klagar Han för sina
lärjungar. Den stora nöden och ångesten bryter fram, så att han tar sin
tillflykt till lärjungarna, som är ringare än han själv.
Vår käre Herre Jesus Kristus
lidande i örtagården låter sig inte uttalas med människotungor utan går över
allt människoförnuft och alla människotankar, i synnerhet när lidandet drabbar
en så stor och hög person som han är.
Men att denne man blivit så
djupt bedrövad, djupare än någon människa på jorden, och att ingen fruktar för
döden så som han, det har skett för vår skull.
Skärtorsdagens Afton
Ty så ofta ni äter detta bröd och
dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer. Var och
en skall pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren.
(1 Kor. 11: 26, 28).
En människa som vill få del
av nattvardens högheliga sakrament måste åt Gud, den Allsmäktige, offra en
utblottad, tom och hungrande själ.
Därför är det den allra bästa
värdighet, när människan är minst värdig. Detta ska förstås så: när en människa
känner sig helt och hållet osalig, fattig och nådeförlägen, då är hon i och med
det mottaglig för Guds nåd och bäst skickad till att ta emot den.
Men då ska människan beflita
sig om att med en fullkomlig tro eller med så fullviss tro som möjligt gå till
nattvarden och fast lita på att hon därmed undfår nåd. Ty en människa får så
mycket som hon tror, att hon ska få. Tron är därför den allra förnämsta och den
allra närmast liggande beredelsen för nattvarden.
På ordet måste nu ditt
hungrande hjärta bygga, och du måste förlita dig på den gudomliga sanningens
tillsägelse och i tron därpå gå fram till Nattvardens sakrament. Du måste
tränga dig fram till Gud och säga:
”Herre, sant är, att jag inte
är värd, att Du går in under mitt tak, men jag behöver och begär dock din hjälp
och nåd, för att jag måtte bli from. Så kommer jag och förlitar mig inte på
något annat, än att jag nu har hört de ljuva ord, med vilka Du inbjuder mig
till ditt bord. Käre Herre, ditt ord är sant, det tvivlar jag inte på; på ditt
ord kommer jag och dricker med Dig vid ditt bord. Ske mig efter din vilja och
ditt ord. Amen”.
Detta är att värdigt begå
Nattvardens sakrament.
