Döden är uppslukad och segern vunnen. Du död, var är din seger? Du död, var är
din udd? Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack, som ger oss segern genom
vår Herre Jesus Kristus.
(1 Kor. 15:
54-57).
Detta är en underbar, oerhörd
predikan, som förnuftet inte kan fatta, som måste tros, denna predikan, att
Kristus lever och likväl är död men död så, att döden måste i Honom dö och
förlora all sin makt. Men allt detta blir predikat oss till tröst, att vi ska
tro och lära, att döden förlorat all sin makt.
Ty här finns, Gud vare evigt
lov, en sådan människa, som döden angriper såsom alla andra människor och
dödar, men när döden dödar Honom, måste han själv dö och uppslukas, och den av
honom dräpte Kristus ska evigt leva.
Såsom nu Herren Kristus har
övervunnit döden, så har Han också övervunnit synden. Ty till sin person är Han
rättfärdig men blir en syndare, eftersom han tar på sig andras synder. Detta är
orsaken till att synden angriper Honom. Och Han, Herren Kristus, låter sig
gärna angripas och bringas på korset, så att Han dör, alldeles som om Han själv
hade syndat och förtjänat döden. Men hos Honom är heligheten, fördold under
andras synder, så stor, att synden inte kan övervinna den. Så springer synden
åstad och råkar, liksom döden, på orätt person och blir därmed utmattad och dör
i Kristi person.
På samma sätt ville djävulen
visa sin makt på Kristus, använder därför sin makt emot Honom och vill kuva
Honom under sitt välde. Men han finner en större makt, som han inte kan övervinna.
Sålunda kan vår Herre Kristus berömma sig av att på en gång ligga under och
vara övervinnare, och därför måste dessa tre väldiga fiender: död, synd och
djävul läggas under hans fötter.
Denna härliga seger firar vi
idag. Men nu ligger all makt därpå, att vi lägger detta på hjärtat och tror
det.
