Jag är den gode herden, och jag känner
mina får, och mina får känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner
Fadern, och jag ger mitt liv för fåren.
(Joh. 10:14,
15)
Och för att Han desto djupare
ska inprägla detta hos oss, ger Han oss här jämförelsen med sin Fader och
säger, ” Så som Fadern känner mig”. Detta är förvisso en djupt fördold tanke,
att Gud Fader känner sin enfödde, käre Son, trots då denne likt det eländigaste
tiggarbarn måste ligga i krubban, när Han av hela sitt folk inte bara är okänd
utan utstött och förkastad, ja, då Han hänger mellan himmel och jord på det
mest smädefulla och skamliga sätt, naken och blottad mellan två mördare, så som
den argaste Gudsförsmädare och upprorsmakare, förbannad av Gud och hela
världen, så att Han själv med stark ångest måste ropa till Gud:
”Min Gud, min Gud, varför har
Du övergivit mig.”
Ändå säger Han här: ”Min
Fader känner Mig-, just i detta lidande, i denna smälek och i denna anstötliga
gestalt-, som Sin ende Son, sänd av Honom, att jag skall vara offret och utge
min själ till räddning och frälsning för mina får. På samma sätt känner Jag också
min Fader, att Han inte har glömt eller övergivit Mig utan genom smälek, kors
och död ska föra Mig till evigt liv, evig ära och härlighet”.
”Så bör också mina får lära
känna Mig under allt sitt elände och lidande, sin smälek och död som sin käre
trofasta Herde, som på samma sätt lidit, ja, gett sitt liv för dem. De ska också
med visshet veta, att de inte ska bli lämnade av Mig eller glömda i sin nöd, utan
att Jag i allt på ett underbart sätt ska
uppehålla dem, och genom allt föra dem fram till evig seger och härlighet”.
