”Jag är den gode herden,
och jag känner
mina får,
och mina får känner mig”….
(Joh. 10: 14)
Detta är ett evangelium fyllt
av tröst, som tydligt och ljuvligt avbildar Herren Kristus för oss och lär, vem
Han är till sin person, vilket verk Han utför och hur Han är sinnad mot
människorna.
Om du nu frågar, om Kristus
är from, så kan jag utan tvekan svara ”ja” och också framställa Honom som min
rätta fromhet och i frimodighet även anamma detta på mig. Därför är jag döpt,
och här i evangelium har jag inseglet och fribrevet, som säger, att jag är
bland Hans omhuldade får, och att Han är den fromme Herden, som söker sina
förlorade får och som handlar med mig utan att ställa krav på det sättet som
Lagen gör, som inte fodrar något av mig, som varken pådriver, hotar eller
förskräcker mig utan bevisar mig idel ljuvlig Nåd.
Han böjer Sig ner, tar mig
upp på sina axlar, så att jag blott vilar på Hans skuldror och låter mig bäras
av Honom. Varför skulle jag väl då frukta för Moses eller ens för djävulens
skräck?
Nej, jag behöver inte frukta,
eftersom jag ligger i Hans famn, som ger mig sin fromhet och allt vad Han har,
så att det ska tillhöra mig. Han bär och håller mig, så att jag inte ska gå
förlorad, eftersom jag förblir Hans får så länge jag inte förnekar Herden eller med
fast mod avfaller från Honom.
Läs också gärna denna Söndagens predikan ur M. Luthers Huspostilla:
