Jag har förhärligat dig på jorden genom
att fullborda
det verk som du har gett mig att utföra.
(Joh. 17: 4)
Hade Kristus inte blivit
förhärligad, så hade inte heller Faderns härlighet blivit känd och utbredd,
utan gått under med Kristus. På så sätt är Faderns och Kristi härlighet
inneslutna och sammanflätade med varandra. De är en enda odelad härlighet, så
att Sonen måste bli förhärligad av Fadern, och Fadern bli förhärligad i och
genom Sonen.
Såsom nu Kristus, vårt huvud,
ber, så måste också vi, som håller oss till Honom, be, att Han förhärligar sig
i oss. För såsom det gick för Honom i världen, så måste det gå för oss alla,
att vi, medan vi förhärligar Honom, ärar och prisar Honom med vår lära och vårt
liv, blir till smälek, fördöms, förbannas och dödas, så att också Hans namn och
Hans heliga ord för vår skull blir förföljt och försmädat.
Men för att Hans ära ska bli
upprätthållen och för att Han ska kunna hålla vakt över sitt ord, måste Han
åter hjälpa oss ut och vända på allt, så att världen får orätt och med
rättmätig skam blir fördömd, men vi kommer till högsta ära och härlighet. På
detta sätt kommer då Hans ära och pris till sin fulla rätt och bryter allt
vidare fram, genom Den Heliga Ande och genom de kristnas mun i hela världen.
Detta kallar Kristus det
verk, som Fadern gett Honom att fullborda, att Han tog på sig själv skam och
smälek, lidande och död. Fadern till ära men också för vår skull, så att vi
skulle bli återlösta och ha det eviga livet.
