Jag ber för dem. Det är inte för världen
jag ber utan för
dem som du har gett mig, eftersom de är dina.
(Joh. 17: 9)
Nu har vi tydligt hört, för
vilka Han ber, nämligen för dem som tagit emot Hans ord och har kommit till att
av hjärtat älska Honom och hålla fast vid Hans ord. Dessa kan frimodigt förlita
sig på att de helt visst är innefattade i denna bön och ska förbli hos Herren
Kristus.
Men det är å andra sidan
förskräckligt att Han säger: ”Det är inte för världen jag ber”. Låt oss därför
se till att vi inte blir funna i den hopen, för vilken Han inte vill be. För
där av kan inte något annat följa, än att de går helt förlorade, då Kristus
uttalar så nedsättande om dem och inte vill veta av dem. Detta borde ju
förskräcka världen, så att den stelnade av skräck för en sådan dom. Men de
driver blott med detta och ler, förblir i sin gruvliga, förstockade blindhet,
så att de slår det ifrån sig i sin säkerhet och lyssnar inte till det. Precis
som om det var uttalat av en narr.
