Där förde de till honom en lam man, som
låg på en bädd. Och då han såg deras tro, sade han till den lame: "Var vid
gott mod, mitt barn. Dina synder är förlåtna."
(Matt. 9: 2)
Här
är angivet, att det andliga riket är och ska vara idel syndernas förlåtelse.
Därför ska man också flitigt lära, vad syndernas förlåtelse är. Det är snart
utsagt, detta ord: ”syndernas förlåtelse”. Ja, om det vore gjort med ord och
tal, men när det gäller blodigt allvar, så vet man ingenting om det. För det är
en stor sak, som jag ska fatta och tro med hjärtat, att alla mina synder är
förlåtna, och att jag genom en sådan tro är rättfärdig inför Gud.
Detta
måste vara en underlig rättfärdighet, helt annan än juristernas, visas och
klokas rättfärdighet i denna världen. För de säger allesammans; rättfärdigheten
måste finnas i människans hjärta; som en qualitas (en viss beskaffenhet hos
själen) måste ingjutas där.
Men
detta evangelium lär oss, att den kristna rättfärdigheten inte är allehanda
ting i människans hjärta och själ, utan den vill lära oss, att vi blir
rättfärdiga och förlossade från synderna genom syndernas förlåtelse.
Läs M. Luthers predikan över denna Söndag:
