Ty Kristus är lagens slut,
till
rättfärdighet för var och en som tror.
(Rom. 10: 4)
Den grunden måste man utan
allt jämkande låta ligga kvar, att tron utan alla gärningar, utan all förtjänst
försonar människan med Gud och gör henne from, så som Paulus säger till romarna
(3: 28): ” Vi hålla före att människan blir rättfärdig genom tro, utan
laggärningar”. Dessa och liknande skriftens språk måste man alltså helt
fasthålla och orubbligt förlita sig på, att syndernas förlåtelse och
rättfärdiggörelse tillägnas tron allena utan alla tillsatser av gärningar.
Ta fram den liknelse, som
Kristus i Matt. 7: 17 framställer: ”Vart och ett gott träd bär god frukt, men
ett dåligt träd bär ond frukt”. Där ser du att inte frukterna gör trädet gott,
utan trädet måste före alla frukter och även utan alla frukter vara gott eller
göras gott, innan det bär frukt. Sålunda blir det genast klart och sant, att
människan utan alla goda verk och före alla goda verk måste allra först själv
vara from.
Därför kommer här den
slutsatsen fram med makt och styrka, att det måste finnas något större och
kostligare än alla goda verk, varigenom människan blir from, innan hon
åstadkommer goda verk, liksom hon kroppsligen måste vara frisk, innan hon kan
arbeta och utföra en frisk människas verk. Det stora och dyrbara som detta
åstadkommer är det ädla Guds ord, som i evangelium predikas för oss och
tillbjuder oss Guds nåd i Kristus.
Den som hör och tror detta,
han blir därigenom from och rättfärdig. Därför kallas det också livets ord,
nådens ord, förlåtelsens ord. Men den som inte lyssnar till ordet eller tror
det, han kan sedan inte på någon annan väg bli from.
