Då gick Petrus fram och frågade Jesus:
"Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min
förlåtelse? Upp till sju gånger?"
(Matt. 18: 21).
Guds rike eller syndernas
förlåtelse har ingen gräns och inget mått, så som texten visar oss, att Petrus
frågade Herren, och därpå följde liknelsen, som Herren framställde i samband
med sitt svar, varmed Kristus på det allvarligaste förmanar oss, vid Guds onåd,
att förlåta vår nästa hans fel utan vägran i något fall, eftersom Gud förlåter
oss oändligt, otaligt mycket av synd och skuld.
Vår skuld, som vi är skyldiga
Gud, är tiotusen pund, den är utan mått och tal, så stor, att vi med all vår
förmåga, med alla våra krafter och gärningar inte förmår att betala den, då vi
nu inte förmår att utplåna någon synd, inte ens den ringaste. När Gud av nåd
förlåter oss mycket i sitt rike, är det billigt, att också vi något lite
förlåter vår nästa.
Så säger Kristus: ”I
himmelriket, där det egentligen inte blir fråga om annat än förlåtelse för
synderna, det är i den allmänneliga kristenheten, vill Jag nu göra på samma
sätt med den, som förlåter en annan hans synder, och tvärtom vill Jag inte
bevisa nåd mot den, som inte utövar barmhärtighet mot andra. Jag är gentemot er
alla en Herre och Konung, men ni är inbördes jämlika så som medtjänare och
medbröder”.
