…ha inte en sådan omsorg om kroppen att
begären väcks till liv.
(Rom. 13: 14).
Inget är farligare än vårt
förnuft och vår vilja. Och det är Guds första och högsta verk i oss och den
bästa övning för oss, att vi lämnar åt sidan våra gärningar, i synnerhet när de
får ett andligt och fagert sken, och låter vårt förnuft och vår vilja fara men
i allt överlåter oss åt Gud.
Där av följer sedan, att vi
dödar köttets gärningar, dess grova, onda lustar och skaffar oss fred och ro
för dem. Dessa onda lustar måste vi döda och bringa till ro med fasta, vakande
och arbete. Och här av lär vi, hur mycket och varför vi ska fasta, vaka eller
arbeta. Det finns tyvärr många blinda människor, som utövar sina försakelser,
det må nu vara fastor, vakande eller arbete, endast därför att de menar, att
detta är goda gärningar, med vilka de skaffar sig en stor förtjänst. Sådan
fasta är inte fasta utan ett hån mot fastan och mot Gud.
Därför lämnar jag var och en
fritt att välja ut dagar, viss slags föda och hur mycket han vill njuta av det
goda eller fasta som han vill, bara han inte låter detta försiggå hur som
helst, utan har akt på sitt kött; så ystert och motständigt som det är, så
mycket fasta, vakande och arbete ska man lägga på det, men inte mer.
