Jag är inte ensam, ty Fadern är med mig.
(Joh. 16: 32).
Den som vill vara en sann
kristen, ska söka sådan hjälp och styrka, han blir rustad och sinnad, så att
han inte behöver någon människa utan i sig själv är stark, så att han inte i
nöden behöver se sig omkring efter andras hjälp. Kristus ska vara vårt
föredöme, att vi lär oss inse, att vår inre styrka ligger i Hans nåd.
David hade grundligt fått
pröva detta, och därför säger han: ”Skåda på min högra sida och se, där finns
ingen som känns vid mig. Ingen tillflykt återstår för mig, ingen finns som
frågar efter min själ” (Ps. 142: 5). Därför går det alltid de kristna så, att
de blir övergivna och lämnade ensamma. De som gärna skulle vilja göra något,
gärna bistå och hjälpa, de är försagda och kan inget göra, men de som borde och
kunde göra något, de avfaller och blir de bittraste fiender. Därför måste vi ha
vår styrka i oss själva, inte hos andra människor.
Herren Kristi exempel ska vi
här beakta och lära av, för det kristna lidandet börjar i ensamheten. Det ska
och måste ändå komma därhän, att du blir lämnad ensam; sker detta inte i livet,
så sker det förvisso i döden. Därför ska varje kristen rusta och bemanna sig
med denna styrka, som han har hos sig själv, vilkens styrka är Kristus, som vår
enda tröst och hjälp, så som Han lovat.
