Var och en av oss skall tjäna sin nästa,
till hans bästa och hans uppbyggelse.
(Rom. 15: 2).
Varje kristen människa lever
endast för att vara till nytta för människorna, att förgöra deras laster men
inte dem själva. Detta kan han inte göra, om han inte kan fördra andra eller
inte vill ha att göra med någon som är bräcklig och gör fel. Det vore ändå ett
skojeri av barmhärtighet, om du ville ge de hungriga mat och ge de törstiga att
dricka, klä de nakna och besöka de sjuka men ändå inte kunde fördra, att de hungriga,
törstiga, nakna och sjuka kom till dig, och inte ville se dem omkring dig. På
samma sätt, om du i din närhet inte ville fördra bräckliga och onda människor,
så vore detta detsamma som om du inte ville vara någon människa till nytta och
hjälpa henne till fromhet.
Låt oss därför i denna Pauli
epistel lära, att kristlig vandel och kristlig kärlek inte består i, att vi finner fromma, rättfärdiga, heliga
människor utan att vi gör människor
fromma, rättfärdiga och heliga. Låt detta vara ditt arbete och din övning här
på jorden att göra människor sådana, det må nu ske med straff, med böner, med
tåligt fördragande eller på vilket sätt det nu än kan ske.
På samma sätt lever inte en
kristen för att finna rika, starka, friska människor utan för att göra sådana
människor av fattiga, svaga och sjuka.
