Nej, när du ger en gåva, låt inte din
vänstra hand veta vad den högra gör, så att din gåva ges i det fördolda.
(Matt. 6: 3, 4).
Här sägs det samma som Paulus
säger i Rom. 12 Kap, och som han annars säger: ”Den som giver, han give i
enfaldighet” (Rom 12: 8, g. ö). Att ge i enfaldighet betyder, att den som ger
inte därmed söker ära, ynnest, tack och belöning för sig själv, att han inte
ser på någon människa, hon må vara tacksam eller inte, utan fritt ger ut vad
han vill ge, såsom Gud dagligen ger ut åt alla och låter sin sol lysa, oavsett
om människor är tacksamma eller otacksamma, liksom han inte såg något. Det är
ett enfaldigt hjärta, som inte söker och begär någonting själv utan endast ser
på Guds vilja och ära.
Därför står det skändligt
till med världen; den må vara from eller ond, så duger den ingenting till. För
den vill antingen öppet för alla vara en djävul i onda gärningar eller så vill
den själv vara gud i goda gärningar, och ingetdera kan vi fördra. Därför kan
ingen göra en god gärning, om han inte är en kristen. Gör han den nämligen som
människa, så gör han den inte för Guds skull utan för egen ära och njutning.
Eller om han nu föreger Guds ära, så är det likväl inte rätt utan lögn och
ruttet.
Men det är att ge allmosa i
det fördolda, när hjärtat inte ger sig till känna för att därav få ära och
namn, utan är så sinnat, att det fritt ger ut och därvid inte ser på, om det
får anseende, eller om pris av människor uteblir. Det som ges blir då fördolt
genom denna hjärtats enfald, som inte aktar och frågar efter, om det får tack
eller otack, gott eller ont igen.
