Gör motstånd mot honom, orubbliga i
tron,
och tänk på att era bröder här i världen utstår samma lidanden.
(1 Petr. 5: 9).
I sådana anfäktningar tröstar
nu S: t Petrus de lidande kristna med, att de inte är de enda, inte heller de
första, som på ett sådant sätt blir anfäktade, liksom det vore ett underligt,
sällsamt och oerhört korslidande, som de får utstå. De ska veta, att deras
brödraskap, alla kristna, var de nu än är utspridda i varje tid, också måste
lida detsamma av djävulen och hans anhang, eftersom de också är i världen. För
det lindrar och tröstar övermåttan mycket, när den lidande ser och vet, att han
inte är ensam utan lider tillsammans med så många andra.
Därför ska ingen anse sin nöd
och ångest så svår och gruvlig, som om det vore något nytt och inte också hade
vederfarits andra. För dig må den väl vara ny och oprövad, men se omkring på
alla de många i den kära kyrkan från begynnelsen ända till denna stund, se hur
kyrkan måste bjuda djävulen spetsen och oavlåtligen låta sig siktas och sållas som
vete.
För där Gud genom Sitt Ord
och tron har samlat människorna till en kyrka, där kan djävulen å sin sida inte
ha någon ro. Och kan han inte uträtta något med att binda människorna samman i
hopar, så angriper han dem med förföljelse och raseri så att man därvid måste
våga och sätta till liv och allt vad vi äger.
