Jag är övertygad om att han som har
börjat ett gott verk
i er också skall fullborda det intill Kristi Jesu dag.
(Fil. 1: 6).
Så förhåller det sig med ett
kristtroget hjärta; här är dess rätta färg och gestalt, såsom S: t Paulus också
uttalar detta, då han säger, att han är glad och fröjdar sig av hjärtats grund
och tackar Gud för att också andra kommit till delaktighet i evangelium. Och
han har en god tillförsikt angående dem som sålunda börjat tro, att han tar sig
an deras frälsning och gläder sig över den lika mycket som över sin egen
frälsning och kan inte tillräckligt tacka Gud.
Han ber också oavlåtligen,
att han måste få uppleva och se, att många andra med honom ska komma till denna
gemenskap och i den bli bevarade intill Herren Jesu Kristi dag, som ska göra
allt helt och fullkomligt och fullända vad som här fattas och felas, att de ska
fortsätta utan anstöt i det goda verket, till dess de uppnår den fröjdefulla
dagen.
Se, sålunda uttalar och
uppenbarar den fromme aposteln det som finns i hans hjärtas innersta grund,
vilken är fylld av hans andes och hans tros goda frukter och brinner av lust
och glädje, när han ser evangelium erkänt och mottaget och ärat. Han vet i
hjärtlig kärlek till sin kyrka inget högre att önska och be Gud om, än att de
må tillväxa och förbli i denna tro. Så dyrbar och stor skatt är det för
aposteln, när man vill ta emot och bevara Guds ord.
Reformationsfest.
Jesus svarade:
"Det står skrivet: Människan
lever inte bara av bröd,
utan av varje ord som utgår från Guds mun."
(Matt.
4: 4).
Så
måste vi nu vara vissa om att själen kan undvara allt utom Guds Ord, och utan
Guds Ord är inte själen hjälpt av något annat. Men när själen har Ordet, så
behöver den inte heller något mera utan har nog för hjärtat: spis, fröjd, frid,
ljus, duglighet, rättfärdighet, sanning, vishet, frihet och allt gott i
övermått.
Vad
är det då för ord som ger så stor nåd, och hur ska man bruka detta ord? Svar:
Det är inte något annat än den predikan om Kristus, som innehålls i evangelium,
vilken går ut på att övertyga dig om att du hör din Gud tala till dig och säga
dig, att ditt hela leverne och alla dina gärningar är intet inför Gud, utan att
du måste med allt vad du har evigt fördärvas. Om du rätt tror detta och vet,
hur mycket du är skyldig, så måste du förtvivla om dig själv och bekänna, att
Hoseas ord är sant: ”Det har blivit ditt fördärv, o Israel, att du satte dig
upp mot mig, som var din hjälp”.(Hos. 13: 9).
Men
på det att du måtte komma ut från dig själv och ut ur dig själv, det är komma
från ditt fördärv, så ställer Han fram för dig sin käre Son, Jesus Kristus, och
låtit genom sitt levande, trösterika Ord säga dig, att du ska med fast tro
överlåta dig åt Honom och med friskt mod förlita dig på Honom. Så ska alla dina
synder förlåtas dig, allt ditt fördärv övervinnas för denna din tros skull, och
du ska bli rättfärdig, bli sann, få frid, bli from och ha uppfyllt alla buden
och vara fri från allt ont.
Därför
skulle det med rätta vara alla kristnas enda verk och enda övning, att de rätt
inpräglade hos sig ordet om Kristus, att de stadigt övade och styrkte sig i
denna tro. För ingen annan gärning gör en människa till kristen. Därför är det
en översvinnelig rikedom i en rätt tro på Kristus, för den medför all salighet
och tar bort all osalighet.
Denna Söndags predikan ur Huspostillan:
