Du är sannerligen en Gud som döljer sig,
du Israels Gud, du Frälsare.
(Jes. 45: 15).
Profeten Jesaja talar här
sanning om Gud, för Han döljer sin allmakt, vishet, kraft och styrka, Han
ställer sig så som om Han inget förmådde, inget visste, inget förstod eller
inget ville göra, även om Han kunde det. Så låter han våra motståndare handla
med Hans ord och sakrament och med Kristus själv så som de vill, Han låter oss
ropa och skrika men är tyst, som om Han drömde eller hade annat att göra eller
vore långt bort, sovande utan att höra. Men en gång ska Han låta se sin
storhet, sin allmakt och sin kraft.
Under tiden måste de kristna,
som är döpta till Hans namn, vara stilla, låta sig trampas under fötterna och
ha tålamod. För i trons rike vill Han vara ringa och liten, men i skådandets
rike ska Han inte vara ringa utan stor. Då ska Han ge sig tillkänna och visa,
att Han sett sitt folks elände och hört deras ropande och varit villig att
hjälpa dem, därtill haft kraft för att kunna hjälpa dem. Nu döljer Han sin goda
vilja, sin makt och styrka, men när Han ska uppenbara sig, så ska Han också
uppenbara sin vilja, sin makt och sin styrka.
Även nu kan Han hjälpa, Han
har kraft nog, att Han kan göra det, vilja fattas Honom inte heller, att hHn
vill göra det, men allt detta ligger fördolt i ordet, så att vi inte kan se det
utan måste fatta det med tron. Men på sin tillkommelses dag ska Han ta bort
täckelset och uppenbara sig som en stor Gud och förhärliga sitt namn, så att
man ska säga: ”Det är en Herre och en Frälsare”.
