Men vi har vårt medborgarskap i himlen,
och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare.
(Fil. 3: 20).
Vi, säger aposteln, som är
döpta till Kristus och tror, vi har inte vårt egentliga liv och vår tröst i den
rättfärdighet, som hör till det timliga eller världsliga livet på jorden, utan
vi har en rättfärdighet, som hänger på tron, vår tro på Kristus i himlen, som
också består och förblir enbart i Honom; annars skulle den inte gälla något
inför Gud eller kunna bestå.
Därför traktar vi endast efter
att evigt få vara hos Kristus, och att Han genom sin tillkommelse till det
eviga livet också ska göra ett slut på detta jordiska liv och förläna denna vår
kropp ett annat liv, då den blir ny, ren, helig och lik Kristi liv och kropp.
Därför är vi inte mer att
anse som medborgare på jorden, utan den som är en döpt kristen, han är genom
dopet född till medborgare i himlen. Därför ska vi leva och uppföra oss såsom
de där i himlen har sitt hem, och här trösta oss med att Gud ger sig an oss och
vill förflytta oss dit, men under tiden vänta på Frälsaren, som från himlen ska
bringa oss evig rättfärdighet, liv, ära
och härlighet.
Denna Söndags predikan ur Huspostillan:
