Jag hävdar att den här tidens lidanden
väger lätt i jämförelse med den härlighet
som kommer att uppenbaras och bli
vår.
(Rom. 8: 18).
Solen är ju ett skönt och
klart ljus, så att ingen, hur skarp syn han än har, kan se in i solens glans
utan att blinka. Vad ska det då inte bli i den andra världen, när solens sken
blir sjufalt klarare än här? Då ska där också klara, ljusa ögon till för att
kunna fördra ett sådant solljus.
Om Adam förblivit i den
oskuld, som han skapades till, så hade också han haft klara, ljusa ögon och
kunnat se in i solen såsom en örn. Men genom synden och fallet har vi människor
till kropp, själ, ögon, öron och alla sinnen blivit så försvagade, förgiftade
och fördärvade, att vår syn inte är hundradelen så skarp som Adams syn före
fallet.
Vår kropp är oren, och hela
skapelsen är förgängelsen underkastad (Rom. 8). Sol, måne, stjärnor, moln,
luft, jord och vatten är inte mer så rena, sköna, ljuvliga som de en gång
varit. Men på den dagen ska allt åter bli nytt och skönt, såsom S: t Paulus säger:
”Också skapelsen ska en gång bli frigjord från sin träldom under förgängelsen
och komma till den frihet, som tillhör Guds barns härlighet” (Rom. 8: 21).
