Eftersom vi tror att Jesus har dött och
uppstått,
så tror vi också att Gud skall föra fram dem som
insomnat i Jesus
tillsammans med honom.
(1 Tess. 4: 14).
Här för aposteln oss från
synden, döden och graven till uppståndelse och liv, både andens och kroppens
liv. Om vi både andligen dör från synden och i yttre måtto dör från världen och
oss själva, vad har vi för gagn av det? Ska det inte för en kristen bli något
annat till sist än att dö och bli begraven?
Nej, men nu är vi genom tron
vissa om att vi också ska leva, såsom Kristus är uppstånden från död och grav
och lever, ty vi har dött med Honom och inplanterats med Honom i Hans död. Han
har genom sin död dödat vår synd och död; därför ska vi också med Honom
tillhöra uppståndelsen och livet; ingen synd eller död ska mer vidlåda varken
själ eller kropp, såsom ingen död mera låder vid Kristus.
Detta är nu trösten mot det
arma, svaga köttets räddhåga, då det alltjämt fasar för att dö. Ty är du en
kristen, så ska du veta, att din Herre Kristus redan en gång har uppväckts från
de döda, men kan inte dö, och att döden inget förmår emot Honom; därför ska
inte döden inte heller förmå något mot dig.
Denna Söndags predikan ur Huspostillan:
