Och vad du sår har inte den gestalt som
skall bli till,
utan är ett naket korn, kanske av vete eller av något annat
slag.
Men Gud ger det en sådan gestalt som Han har velat,
och åt varje frö dess
egen gestalt.
(1 Kor. 15: 37, 38).
Aposteln drar på detta sätt
artikeln om uppståndelsen in i artikeln om skapelsen och bevisar den ena med
den andra. Den som håller fast vid Guds ord, att här finns uppståndelse för de
döda, och på samma gång tror och bekänner, att Gud, som sagt detta, är
himmelens och jordens allsmäktige Fader och Skapare, liksom barnen ber till
Honom såsom sin Fader, och såsom säden på marken och allt skapat bär vittne om
– han tror och bekänner också, att det ges en de dödas uppståndelse.
Den som däremot förnekar och
bestrider, att det ges en uppståndelse från de döda, han bestrider och förnekar
också, att Gud är den allsmäktige Skaparen av himmel och jord, och själv talat
detta ord om de dödas uppståndelse. Den som bekänner denna artikel, att Gud är
allsmäktig, han disputerar inte mer förnuftigt, om det är möjligt eller inte,
att de döda uppstår, eftersom Guds ord står där, som säger, att det är så.
Gud som detta säger, Han är
en allsmäktig Gud, Skapare av himmel och jord och allt som är till. Därför
måste uppståndelsen ske, och det kan inte ändras, eftersom Gud har sagt det.
Annars vore Han inte en allsmäktig Gud och Skapare.
