HERRENS namn skall jag förkunna,
ge ära
åt vår store Gud.
(5 Mos. 32: 3).
Detta betyder att jag vill
sjunga en sång, och börja så högt uppe, att ingen under solen ska kunna börja
den högre eller sjunga den bättre. Min bästa sång och min bästa lära ska vara
Guds första bud, nämligen att man ska ge den sanne Guden ära, av hjärta frukta
och älska honom, lita och bygga endast på Honom.
Och min sång lyder så: ”Ge
ära åt vår Gud”. Det vill säga: den ende, sanne, levande Guden allena tillhör
ära, lov och pris i himmel och på jord. Han allena är Gud över alla gudar,
Herre över alla herrar, som skapat himmelen och jorden och havet och allt vad
där finns, som har alla konungariken i sin hand, som upprättar och nedslår dem
såsom Han vill, som ger alla liv, anda och allt, som i det inre bildar och
leder alla konungars hjärtan, sinnen och tankar, såsom det behagar Honom, som
ensam ger alla kroppsliga och andliga gåvor, utan vilken ingen ett ögonblick
kan äga eller behålla kropp, liv, vishet, styrka, hälsa, makt, rikedom eller
någon enda av livets goda gåvor.
Det är sålunda den högsta och
Gud mest välbehagliga gudstjänst att inse och veta detta, att ge Gud ensam all
ära, att från Honom vänta alla gåvor, kroppsliga och andliga, all hjälp och
tröst, att av hjärtat förlita sig på Honom i lycka och olycka, i liv och död,
att fly till Honom i alla anfäktningar, att söka och åkalla Honom i all nöd och
bedrövelse.
Men bara den lilla hopen, de
trogna och fromma på jorden, ger Herren äran. Dessa förtröstar och bygger på
Honom av hjärtat, erkänner, att de har allt gott ifrån Honom, att de inte ett
ögonblick skulle kunna bestå mot djävulen, om Gud inte skyddade och bevarade
dem.
