Utan mig kan ni ingenting göra.(Joh. 15: 5).
Det är en mäktig tröst, som ger trotsigt mod, när en människa vet, att hon inte lever och verkar förgäves, utan att hennes verk är Gud välbehagligt och kan sägas bära goda frukter, så att hon av hjärtats grund kan säga: ”Jag är ju döpt till Kristus, det har jag inte uttänkt själv, inte heller åstadkommit genom mina regler eller människors bestämmande, utan min Herre Kristus har själv gjort det; det vet jag visst”.
Vidare vet jag och bekänner det inför all världen, att jag genom Guds nåd tror på den mannen och tänker att förbli hos Honom och våga liv och allt, hellre än jag ville förneka Honom; i denna tro står jag fast, och i den lever jag. Sedan går jag ut i livet, äter och dricker, sover eller vakar, styr eller tjänar, arbetar, gör och lider allt i tron på Honom, till vilken jag är döpt, och jag vet, att det blir goda frukter som behagar Gud.
Ty för en sådan människa, vad hon nu företar sig och gör i livet, det må vara stort eller ringa, det må gälla vad som helst,, blir det idel frukt, och hon kan inte vara utan frukt. Och för en sådan människa blir allt vad hon gör lätt och utan ledsam möda och förtretlighet ; inget blir henne för svårt eller för stort, att hon inte kan lida och uthärda det.
(Ur Guds Ord och Löfte av M.Luther)
