Men vi vet att lagen är god, om man brukar den rätt och inser att den inte är till för rättfärdiga utan för laglösa och upproriska, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga, för dem som misshandlar sin far och mor, för dråpare, (1 Tim. 1: 8, 9).
För att förstå, hur lagen ska brukas, måste du dela upp människan i två delar och väl skilja dem från varandra, nämligen den gamla och den nya människan, så som S. t Paulus gjort denna åtskillnad. Låt den nya människan helt slippa att förvirras av lagen, men ansätt beständigt den gamla människan med lagen och låt henne inte få någon ro för lagen; då har du brukat lagen rätt och väl.
Den nya människan kan inte hjälpas genom gärningar, hon måste ha något högre, nämligen Kristus; Han är inte lag eller gärningar utan en gåva, idel nåd och godhet av Gud. Om Kristus genom tron kommer in i hjärtat, så blir vi fromma inför Gud. Men om du finner på, att du ska göra någon särskild gärning, gå in i en orden eller i ett särskilt stånd för att därigenom bli from inför Gud, så har du försummat att göra rätt bruk av lagen och förnekat Kristus.
Han vill hjälpa dig utan alla gärningar, och så vill du hjälpa dig själv med gärningar. Där har lagen drivits för långt och förts för högt upp, ty därmed driver du Kristus ut ur hjärtat, där Han ensam ska trona och regera, och sätter in lagen och dina gärningar i Hans ställe.
Den nya människan har sålunda, vill jag säga, Kristus med alla Hans gåvor i hjärtat; därigenom har hon allt vad hon ska ha och behöver inget annat, varken i himmel eller på jorden.
(Ur skriften "Guds Ord & Löfte av M.Luther)
