Då sade Jesus till honom: "Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna. (Matt. 4: 10).
Här är de två vapen, med vilka djävulen blir slagen, och för vilka han fruktar. Först att vi hör, lär och inövar Guds ord för att därav undervisas, tröstas och styrkas. För det andra att vi, när strid och anfäktning ansätter oss, upplyfter vårt hjärta, på grund av samma Guds ord, samt skriar och ropar till Gud om hjälp. På det sättet kommer bådadera att försiggå hos oss som ett evigt samtal mellan Gud och människorna: antingen talar Han med oss, och vi är stilla och lyssnar till Honom, eller så lyssnar Han till oss, när vi talar om vad vi behöver.
Vilketdera nu än sker, så är det för djävulen olidligt, och han förmår inte hålla stånd däremot. Därför ska de kristna vara rustade med bådadera, så att deras hjärtan, riktade mot Gud, håller fast vid Hans ord, och så att de med ständigt suckande ber ett evigt ”Fader vår”.
Detta borde väl anfäktning och nöd lära en kristen, eftersom han ständigt ansätts av djävul, värld och kött, så att han alltid må befinner sig i främsta ledet, alltid vakar och ger akt på, när fienden vill angripa honom; fienden sover inte ett ögonblick och tar aldrig semester.
(Ur Guds ord & Löfte. M. Luther)
En psalm i fastetider:
http://www.esnips.com/doc/e754dc24-bd8a-493b-a850-9094780841d3/Psalm-451-(Fastan)
