Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades,
(Tit. 3: 4).
Gud har sålunda genom evangelium visat sig för oss kärleksfull och ljuvlig, av ynnest till varje människa, inte föraktande någon, överseende med all vår förvändhet, inte bortvisande någon i stränghet. Ty i evangelium förkunnas idel nåd, med vilken Gud fördrar oss, umgås med oss i största godhet och mildhet och inte handlar med någon efter hans förtjänst och värdighet. Detta är nådens tid; då må var och en med all frimodighet gå fram till nådens tron.
Gud har i evangelium inte endast visat sig god emot oss, så att Han vill fördra och ta emot varenda människa, utan Han kommer också åter och åter till människorna och söker dem för att vara hos dem, erbjuder den sin nåd och vänskap. Detta är två ljuva, trösteliga sanningar från Gud: att Han erbjuder oss sin nåd och går efter oss, och att Han på det mest kärleksfulla sätt tar emot alla, som nalkas Honom och åstundar Honom.
Vad ska Han mer göra? Se nu, varför evangelium kallas en tröstelig och ljuvlig predikan om Gud i Kristus. Vad ljuvligare kan sägas till ett syndigt, eländigt samvete än just detta?
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
