Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mitt liv.
(?)
Det håller jag före och tror, att jag är en Guds skapelse, det är att Han har gett mig och oavlåtligen ger mig kropp, liv och själ, alla leder, stora och små, förnuft och alla sinnen, vidare mat och dryck, kläder, föda, hustru och barn och tjänare, hus och hem, därtill alla husdjur, att han låter mig få del av sol, måne och stjärnor på himlen, dag och natt, luft, eld och vatten, jorden och vad den bär och alstrar, fågel, fisk och andra djur, säd och allehanda annat som växer och spirar. Där jämte ger Han oss för vårt timliga och mänskliga livs bästa god styrelse, fred och trygghet.
Av denna artikel lär man, att ingen av oss har något av det som nu nämnts eller nämnas kan av sig själv eller själv kan hålla det vid makt – allt är innefattat i ordet: ”Skapare”. Om detta finns mycket att säga även om man frånser att de är få som tror på denna artikel. För vi går alla på ytan av tingen, hör detta och säger efter detta men ser och betänker inte, vad orden säger oss. Om vi nämligen av hjärtat trodde detta, så skulle vi också handla därefter och inte gå stolt fram, trotsa och bli högmodiga, som om vi hade liv, rikedom, makt och ära av oss själva, så att man skulle frukta och tjäna oss, som den osälla och förvända världen gör.
Därför ska denna artikel förödmjuka och förskräcka oss, om vi trodde den. För vi syndar dagligen med ögon, öron, händer, kropp och själ, gods och guld, med allt vad vi har. Därför skulle vi dagligen öva oss i denna artikel, inprägla den hos oss och påminna oss om den vid allt som möter oss och under all framgång som kommer oss till del. Och när vi hjälps ur nöd och fara – och sådan hjälp skickar Gud oss, för att vi därigenom ska se och förstå hans faderliga hjärtelag och översvinnliga kärlek emot oss – då skulle vårt hjärta värmas och upptändas till tacksamhet och bruka dessa gåvor till Guds ära och pris.
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
