Och man förde till honom en som var döv och nästan stum och bad att han skulle lägga handen på honom. Och Han såg upp mot himlen, suckade och sade: "Effata!" - det betyder: Öppna dig!
(Mark. 7: 32, 34).
Här har Kristus inte endast att göra med denne mannens tunga och öron, utan Han suckar på samma gång över alla tungor och öron, ja, över alla människohjärtan, över alla människors själar och kroppar från Adam ända till den sista människan, som en gång ska födas. Han ser härvid inte i första hand på den ena människan, som Han har framför sig, som ännu ytterligare skulle synda på många sätt, utan först och främst har Herren Kristus här sett hela släktet av mänskligt kött och blod, sett, hur djävulen i paradiset bragte vårt släkte ner i död och skador, gjort människorna stumma och döva och sålunda fört dem in i döden och helvetets eld.
Denna syn har Kristus här haft för ögonen och blickat vida omkring på de stora skador, som djävulen genom en människas fall i paradiset anstiftat. Han ser inte bara de två öron, som Han botar, utan Han ser på alla hopar av människor, som kommit till ända från Adam och som alltjämt ska komma till.
Detta evangelium målar sålunda Kristus för oss, att Han är mannen, som tar sig an dig och mig och oss alla, så som vi själva ville göra detta, tar sig an oss, så som om Han själv vore nere i de synder och skador, i vilka vi befinner oss, och suckar därför över den lede djävulen, som åstadkommit denna skada.
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
