Då tog Han honom åt sidan, bort från folkskaran, stoppade fingrarna i hans öron, spottade och rörde vid hans tunga.
(Mark. 7: 33).
Frälsaren behandlar här de båda lemmarna: öronen och tungan. Ni vet ju, att Kristi rike är grundat på Ordet, vilket man annars inte kan fatta eller förstå utan med hjälp av dessa båda: tungan och örat, och det är endast med Ordet och tron, som Han regerar i människors hjärtan. Örat uppfattar Ordet, och hjärtat tror det, men tungan uttalar och bekänner, vad hjärtat tror. Om man därför tog bort tungor och öron, så blev där ingen märkbar skillnad mellan Kristi rike och världen.
Ty i det yttre levernet går en kristen tillväga som en otrogen: han bygger, plöjer, odlar så som andra, han företar sig inte något särskilt varken i fråga om mat och dryck eller arbete och sömn. Men tungan och örat åstadkommer den skillnaden mellan kristna och icke kristna, att en kristen talar och hör annat än de, och han har en tunga, som prisar Guds nåd och som predikar om Herren Kristus, att Han ensam är Saliggöraren. Detta gör världen inte, världen talar om girighet och andra laster, predikar om sitt eget prål och prisar detta.
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
