Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna Hans härliga gärningar, Han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.
(1 Petr. 2: 9.)
Detta tillgår på detta sätt, att en kristen genom tron blir så högt upphöjd över allt, att han i andligt avseende blir en herre över allt, för inget kan skada honom, när det gäller saligheten, ja, allt måste böja sig för honom och hjälpa till att han blir salig. Inte så att vi rent kroppsligen förmår bruka och besitta allt så som jordvarelser, för vi måste dö den lekamliga döden, och döden undflyr ingen; dessutom måste vi vara beroende av mycket annat i livet, så som vi ser detta hos Kristus och hans heliga.
En kristens herravälde är andligt, och det utövas genom att behärska det yttre och kroppsliga, det är, jag kan genom allt bli förbättrad till själen, så att också död och lidande måste tjäna och vara till gagn för min salighet. Detta är en hög, ädel värdighet, ett riktigt allsmäktigt herravälde, ett andligt konungarike, där inget finns, gott eller ont, som inte måste tjäna till det bästa, om jag tror, och jag behöver likväl inte detta, utan min tro är mig nog. Se, vilken kostlig frihet och makt de kristna har.
Dessutom är vi präster. Detta är ännu mer än att vara konungar, därför att prästadömet gör oss värdiga att träda fram inför Gud och be för andra. Ty att stå inför Guds ögon och be tillkommer endast prästerna. Alltså har Kristus förvärvat oss rätten att andligen träda fram för varandra och be, så som en präst i yttre mått träder fram och ber.
Vem kan då fatta en kristens ära och höghet? Genom sitt konungavälde förmår han allt; genom sitt prästadöme har han också makt i sitt förhållande till Gud. För Gud gör vad en kristen ber och vill, så som det står skrivet i psalmen 145: 19: ”Herren gör vad de gudfruktiga begär och hör deras rop”.
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
