Veckans tema:
-Vi såg Hans härlighet-
När de såg stjärnan, uppfylldes de av mycket stor glädje. Och de gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess mor. Då föll de ner och tillbad det, och de tog fram sina skatter och överlämnade gåvor till barnet: guld, rökelse och myrra.
(Matt. 2: 10, 11.)
Det första stycket av denna historia ger en synnerligen nödig och nyttig lära, detta att de vise, då de söker Kristus, den nyfödde Konungen, inte finner honom i Jerusalem, så som de tänkte, utan skulle de finna honom, måste de få höra profeten Mika. När de nu har ordet och låter sina tankar fara, drar de villigt från den heliga huvudstaden Jerusalem och beger sig till Betlehem, den ringa staden, och tar inte anstöt därav.
Då ger Gud dem den trösten, att stjärnan åter kommer fram, så snart de kommer utanför Jerusalem, och lyser för dem ända till Betlehem, till dörren av det hus, där barnet var. Denna tröst behöver de också väl, ty där finner de inget annat än tiggarefattigdom. Josef och Maria är inte hemma på den orten; barnet ligger där i en krubba; där finns knappt vatten att dricka. Hur passar detta för en Konung?
Men då låter de fromma männen sig inte vilseledas utan håller sig fast vid vad de hört av profeten Mika och vad de sett genom stjärnan. Trots armod och elände faller de därför ned inför barnet, tillber det, frambär sina skatter och förärar dem åt barnet.
För det andra ska vi av denna historia lära, hur vi rätt ska skicka oss emot vår käre Herre Kristus, nämligen driva ut all anstöt och med dessa vise bekänna Herren Kristus inför världen samt av hjärtat söka Honom och tillbe Honom såsom vår Frälsare. Och eftersom Han för sin regering på jorden under så torftiga och eländiga villkor, ska vi med gods och guld och med allt vad vi äger gärna hjälpa, så att Hans rike förkovras och tillväxer, vilket på så många sätt hindras och förtrycks av djävulen och världen.
Ty vi kan än idag, lika visst som de vise gjort det, bära fram våra gåvor och ge dem åt Honom, och detta därför att Hans ord står tydligt uttalat: ” Vadhelst ni har gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig”. Matt. 25: 40.
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
Läs gärna Luthers predikan över Trettondedagen:
