Då ville de gripa Honom, men ingen bar hand på Honom,
eftersom Hans stund ännu inte hade kommit.
(Joh. 7: 30).
Ingen kommer vid Honom med sin hand. Vem är Hans skyddsherre? Vem avvärjer angreppen? Ingen. Texten säger bara: ”Hans stund hade ännu inte kommit”. Hör, det var bara en ”stund” det gällde; ”en stund”, det är en skröplig och dålig beskyddare. Han säger inte, att Han hade trettiotusen man till fots och så och så många hästar vid sin sida, som skyddade Honom. ”En liten stund”, det är hela det skydd, som blev Honom givet, innan Han skulle korsfästas. Detta skulle inte ske då, eftersom det då inte skulle ske, så hjälpte det inte vad Hans motståndare företog sig mot Honom.
Så noga har Gud bestämt och mätt ut allt. Han ville ha alla tankar och alla gärningar i Sin hand, så att inget kan komma till stånd, förrän den stunden är inne, som Gud har bestämt.
Så har Gud därför ordnat det, att allt i världen ska ha sin tid och stund. En stund just till vårt fria förfogande har Han utsatt i allting. Denna stund är där med hela världen emot sig, världen må ansätta den hur den vill. Djävulen skjuter sina skott mot detta starka timglas, men förgäves; för allt hänger här på den ”lilla stunden”; innan den kommer, innan timglaset runnit ut, ska djävulen och världen inget kunna uträtta.
Kort sagt, vad man företar sig, så ska det inte gå fram utan gå tillbaka, om inte Gud befallt och beslutat det, och skulle det få framgång, så blir skada tiofalt större. Allt är ställt på den ena, lilla stunden. Våra tankar ska inte uträtta det; Gud måste ge stunden för det ska ske. Det är en härlig tröst.
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
