Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike?
(1 Kor. 6: 9).
Vi måste veta, att det finns två riken. Först och främst är här ett djävulens rike, i evangeliet (Joh. 16: 11) kallar Herren djävulen en furste eller konung över denna världen, som sålunda är ett syndens och olydnadens rike. Detta rike måste för de fromma vara ett riktigt stort elände och ett fängelse.
Nu är vi alla i detta rike så länge, till dess Guds rike kommer. Dock är här en åtskillnad, för vi är i detta syndens rike på det sättet, att vi dagligen kämpar med synderna och fast och stadigt strävar mot köttets begärelser, världens lustar och djävulens ingivelser. För hur fromma vi än må vara, så vill ändå stundom den onda lustan råda hos oss, och den vill gärna ensam härska och ha överväldet. Sålunda kämpar Guds rike oavlåtligen med djävulens rike. Och de fromma blir bevarade och saliga, därför att de inom sig strider mot djävulens rike för att befordra och utvidga Guds rike.
Det andra riket är Guds rike; det är ett rättfärdighetens och sanningens rike, om vilket Kristus säger: ”Sök först efter Guds rike och Hans rättfärdighet” (Matt. 6: 33). Vad är Guds och Hans rikes rättfärdighet? Den finns, när ingen synd mera är hos oss, utan alla våra lemmar, all vår kraft och förmåga är Gud underdåniga och i Hans tjänst, så att vi med Paulus kan säga: ”Nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig” (Gal. 2: 20).
Detta sker, när inte någon synd får råda hos oss utan endast Kristus med sin nåd. Alltså är Guds rike inget annat än frid, tukt, ödmjukhet,, kyskhet, kärlek och alla dygder, och då är där inte mera hos oss vrede, hat, bitterhet, okyskhet o. d.
Nu må var och en pröva sig själv, om han söker efter detta, så ska han förstå, i vilket rike han befinner sig.
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
